Allsvenskan i all ära, men den period under fotbollssäsongen som får mig att ticka rejält är den när starten i de stora fotbollsligorna rycker allt närmare och när Silly Season kramar musten ur oss fans. Vi kastas mellan hopp och förtvivlan när våra favoriter signar och släpper spelare i en enda salig röra.
Silly Season har den här säsongen för oss svenskar naturligtvis mest handlat om Zlatans övergång från Milan till PSG. Nu är det naturligtvis så att ni som läser sillyseason och undertecknads blogg har ett betydligt djupare intresse och mer gedigna kunskaper än de som förstrött bläddrar igenom Aftonbladet eller ögnar igenom fotbollskanalen en gång om dagen. Därför är det här dags att ge sig in på en lite djupare analys av vad lagen i de stora ligorna hittat på så långt och vad de egentligen skulle behöva fokusera på.
Att tippa är en många gånger primitiv konstform som handlar om att gissa allt möjligt inom olika sammanhang. När det gäller fotboll så är ju svenska folksjälen uppfödd med stryktipset som sedan har utvecklats till en aldrig sinande jättemarknad av over/under spel, nästa hörna, bomben m.m m.m.
När det gäller mitt eget tippande genom tiderna ska jag erkänna att jag aldrig lyckats nå några större framgångar. Likafullt så tycker jag om att ha en rad framför mig på lördagseftermiddagen och jag har varit tipsgeneral för ett otal tipsligor genom åren. Det är en nerv som också kan ge ett skönt socialt tugg som jag gillar skarpt. Under de närmaste veckorna tänker jag bjuda på mina högst subjektiva och säkert i många fall enögda tips.
Jag tänker bjuda er läsare på en plats för plats tippning i de fem stora ligorna i Europa när jag kommer att inleda med att beskriva vilka jag tror kommer att få lämna respektive liga samt varför. Jag kommer sedan att jobba mig upp till det inlägg där jag förklara vilka fem lag som kommer att ståta med titlarna i England, Spanien, Italien, Tyskland och Frankrike. Mycket nöje önskar jag er och var inte rädda för att ta upp en saklig diskussion och debatt, det är ju bara kul!
Jag tyckte inledningsvis att jag hade en briljant idé när jag tänkte att jag plats för plats skulle redovisa vilka lag jag trodde skulle fylla tabellen underifrån. Jag kom snabbt på att Tyskland kommer att få stå lite på standby då de bara har 18 lag i sin liga. Därför kommer de två första inläggen endast att innehålla de fyra andra ligorna, sedan kopplar jag på Tyskland i inlägg tre. Nu kör vi!
Italien
20. Pescara
Pescara blev mästare i Serie B säsongen 2011/2012 och blev därmed klara för sin sjätte säsong i finrummet. Det var den rutinerade Zdenek Zéman som ledde Pescara till Serie A, och det faktum att Zeman nu lämnat klubben till förmån för storsatsande Roma gör att Pescara nu kommer att få det tungt när man tvingas börja om med Giovanni Stroppa vid rodret.
De senaste årens stora stjärnskott Marco Veratti har lämnat för storsatsande Paris SG och där tappar Pescara en storstjärna i vardande. Den elegante playmakern har liknats vid Andrea Pirlo och kommer säkerligen att vara en spelare som kommer att frekventera mittfältet i Gli Azzurri inom kort. Andra spännande spelare som lämnat efter att deras låneperioder löpt ut är Lorenzo Insigne, Napoli samt Circo Immobile,Genoa
På nyförvärvsfronten så har man bl.a plockat in GAIS trollgubbe Mervan Celik samt islänningen Birkir Bjarnarson från Standard Liegé. Spontant känns det inte som spelare som kan ersätta de spelare som flyttat. Ihärdiga rykten placerar även Markus Rosenberg i klubben och även om han gjorde en del baljor under sin sista säsong i Bremen så känns det onekligen som att den forne Malmöanfallaren är over the hill.
Pescara är alltså som nämnts regerande mästare i serie B, men om inget anmärkningsvärt inträffar under senare delen av Silly Season så det nog just den serien som Pescara kommer att få börja om i 2013-2014.
England
20. Wigan
Roberto Martinez har under flera års tid varit ”the Harry Houdini of Premier League” När Wigan sett ut att vara utslagna mot repet så har Martinez viftat lite med trollspöet och vips har liket börjat röra på sig igen. Fjolårets upphämtning, efter att man fram till jul inte haft ett rätt, var remarkabel på alla sätt.
Inför årets säsong har man dock tappat anfallsstjärnan Hugo Rodallega och ännu så länge finns ingen ersättare i sikte. Utöver Rodallega så är den nigerianske yttern Victor Moses i blickfånget och klubbar som Chelsea och Arsenal sägs vara intresserade. Chelsea så till den grad att man redan ska ha fått ett bud avslaget. Förlorar man även Moses så känns det som att det ska mycket till för att inte laget från rugbymetropolen Wigan ska få respass från fotbollens finrum.
Wigan var ett lag som framträdde på den stora scenen 2005/2006 efter att ha vunnit uppflyttning i en rafflande slutomgång säsongen dessförinnan. Svenskar som funnits i Wigans tröja är Erik Edman och Andreas Granqvist. Man kan inte påstå att någon av dem gjorde någon vidare succé och i Edmans berömda sista match fick han nära nog åksjuka när Tottenham använde svensken som rundningsmärke i 9-1(!) segern.
Wigan har byggt upp en stabil Premier League-organisation men majoritetsägarna Whelco med David Whelan i spetsen har inte riktigt de muskler som krävs för att kunna locka de allra största spelarna och, kanske ännu viktigare, har ganska svårt att kunna få de spelare som förädlas i Wigan att stanna kvar.
Frankrike
20. AC Ajaccio
Under sin comebacksäsong i Ligue 1 lyckades de korsikanska björnarna tillskanska sig en sextondeplats och därmed säkra spel i förstaligan ännu en säsong.
Korsikanerna bygger sitt spel på ett tight försvarsspel med snabba omställningar med mittfältarna Kinkela och Cavalli samt brasseforwarden Ilan i huvudrollen. Man tar majoriteten av sina poäng på sin lilla hemmabana Francois Coty som tar ca 12000 åskådare. Om man ska ha någon enda chans att få spela Ligue 1-fotboll så krävs det att man är på topp just där. Jag tror dock att det kommer att bli för svårt för korsikanerna.
Spanien
20. Rayo Vallecano
Den lilla Madridklubben Rayo Vallecano är ytterligare ett sådant där lag som säsong efter säsong får trolla med knäna för att få saker och ting att gå ihop. I fjolårets ligaspel så var det också så att man in i det sista var indragna i bottenträsket och hade det inte varit för nyförvärvet från Celta Michú så hade det blivit omedelbart respass för Rayo.
Nu är det ju så att den spanska ekonomin i allmänhet inte är den bästa och i kölvattnet av det så har Rayo tvingats släppa nämnde Michú till engelska Swansea för en summa som tros ligga i närheten av 2 miljoner euro, en summa som får anses vara kaffepengar för en spelare som gjorde 15 baljor för ett lag som Rayo. För Madridklubben är det däremot pengar som man uppenbarligen inte kan vara utan.
Vad man däremot kommer att få vara utan efter kommande säsong är sin La Liga-status.
Där har ni det! De fyra lag som kommer att hamna sist i respektive liga. Även om det inte är klubbar som har några större supporterskaror i Sverige så kanske man har trampat på nån öm tå. I så fall så välkomnar jag som sagt mer än gärna en sansad och trevlig debatt, just shoot!
